Svensk ordbok 2009, webbversion
bi
`
plan
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
bi|plan·et
●
flygplan med två par vingar
det ena ovanför det andra; om äldre typer
tekn.
JFR
cohyponym
monoplan
konstflygning utövas ibland med biplan
sedan 1909