Svensk ordbok 2009, webbversion

bin`dsle substantiv ~t ~n äv. bin`dselbin`dsel ~t ~n bind·slet●an­ordning för fastgörning så­som snöre, rem etc. verkt.○ibl. spec. om skid­bindningsedan 1480-taletGamla eller Eriks-Krönikanfornsv. bindsel; till 1binda