Svensk ordbok 2009, webbversion
bin
`
dsle
substantiv
~t ~n
äv.
bin
`
dsel
bin
`
dsel
~t ~n
bind·slet
●
anordning för fastgörning
såsom snöre, rem etc.
verkt.
○
ibl. spec. om skidbindning
sedan 1480-talet
Gamla eller Eriks-Krönikan
fornsv.
bindsel
; till
1
binda