Svensk ordbok 2009, webbversion

bi`ljud substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bi|­ljud·et●o­önskat ljud som åt­följer ett annat tid.JFRcohyponymefterklangcohyponymresonans ett biljud i motorn○spec. med.o­normalt ljud som hörs vid av­lyssning av hjärtat eller lungorna sedan 1802