Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
bikt·en●enskild bekännelse av synder inför präst
förenad med syndaförlåtelse
relig.tid.JFRcohyponymabsolution
avlägga biktbiktens hemlighet får inte yppas○ofta bildligthänsynslöst öppenhjärtig självbekännelse
hennes nya självbiografiska roman är en enda lång biktsedan 1734av lågty. bicht(e) ’bekännelse’