Svensk ordbok 2009, webbversion
bikarbonat
[
bi
`
-
äv.
-a
´
t
]
substantiv
~en
el.
~et
bi|karb·on·at·en
●
surt salt av kolsyra
särsk. natriumbikarbonat i användning som bakpulver
kokk.
ämne.
sedan 1820
till
2
bi-
och lat.
car
´
bo
’kol’