Svensk ordbok 2009, webbversion

bigott [-åt´] adjektiv, neutr. ~ ●o­fördragsam på grund av över­driven eller hycklad fromhet om person, handling e.d. admin.psykol.JFRcohyponymgudsnådeligcohyponymskenhelig den bigotta synen på sexual­livet under viktorianismensedan 1735av fra. bigot med samma betydelse, urspr. an­vänt som ök­namn på normanderna