Svensk ordbok 2009, webbversion

bigbangteorin [bigbäŋ`-] substantiv, best. f. big·bang|­teor·in●teorin att universum har upp­kommit genom en hastig ut­vidgning av själva rymden med allt dess inne­håll av strålning och materia astron.sedan trol. 1950-talettill eng. big bang, ung. ’den stora smällen’