Svensk ordbok 2009, webbversion
bigbangteorin
[bigbäŋ`-]
substantiv,
best. f.
big·bang|teor·in●teorin att universum har uppkommit genom en hastig utvidgning av själva rymden
med allt dess innehåll av strålning och materia
astron.sedan trol. 1950-talettill eng. big bang, ung. ’den stora smällen’