Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
bi·furk·at·ion·en1förbindelse mellan två olika flodsystem
som tillåter överföring av vatten över ett lågt liggande avsnitt av vattendelaren
geogr.rum.Tärendö älv är en bifurkation mellan Torne och Kalix älvaren bifurkation (mellan ngra)sedan 1854bildn. till lat. bifur´cus ’tvekluven’
2gaffelformig delning av kroppsdel i två grenar
med.en bifurkation (mellan ngra)sedan 1801