Svensk ordbok 2009, webbversion

bifurkation [-∫o´n] substantiv ~en ~er bi·furk·at·ion·en1förbindelse mellan två o­lika flod­system som tillåter över­föring av vatten över ett lågt liggande av­snitt av vatten­delaren geogr.rum.Tärendö älv är en bifurkation mellan Torne och Kalix älvaren bifurkation (mellan ngra)sedan 1854bildn. till lat. bifur´cus ’tve­kluven’ 2gaffel­formig delning av kropps­del i två grenar med.en bifurkation (mellan ngra)sedan 1801