Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
biff·en●(del av) maträtt som består av en stekt skiva finare nötkött
från bakre ryggparti el. innanlår; äv. om motsvarande kött
kokk.JFRcohyponymbiffstek
biffkobiffköttlövbiffen mör biffen blodig biffen seg biffbiff med lök○äv. om motsvarande stycke från vissa andra djurhästbiffälgbiff○äv. om liknande maträtter av köttfärs m.m. el. av vegetabiliskt materialjägarbiffpannbiffsojabiffhackad biffbiff (med ngt)biff Stroganoff
en maträtt med strimlat kött bräserat i bl.a. grädde, tomatpuré och lökbiff à la Lindström
pannbiff med finhackad lök, rödbetor och kaprisklara biffenlyckasvard.
hemtjänstpersonalen klarade biffen trots underbemanningen
saken är biffsesak 2
sedan 1822av eng. beef, fornfra. buef ’nötkött’; av lat. bov´em, böjningsform av bo´s ’oxe’