Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de äv. bibragte, ~t äv. bibragt, pres. ~r
bi|bring·ar●få (ngn) att omfatta eller behärska
viss uppfattning, visst uppträdande e.d.
Nollgrundskolan bör bibringa eleverna en demokratisk grundsynbibringa ngn ngtsedan 1740efter ty. beibringen ’tillföra’
Subst.:vbid1-118537bibringande