Svensk ordbok 2009, webbversion

bi`bringa verb ~de äv. bibragte, ~t äv. bibragt, pres. ~r bi|­bring·ar●få (ngn) att om­fatta eller behärska viss upp­fattning, visst upp­trädande e.d. Nollgrund­skolan bör bibringa eleverna en demokratisk grund­synbibringa ngn ngtsedan 1740efter ty. beibringen ’till­föra’ Subst.:vbid1-118537bibringande