Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n biblar
bibl·ar1vanligen best. f. sing. och med versal
den heliga skriften inom kristenheten (Gamla och Nya testamentet) och judendomen (Gamla testamentet)
relig.Bibeln är Guds ordBibeln eller Den heliga skriftmormor satt och läste Bibeln○ofta bildligtvanligen ej med versal
skrift som är obestridd auktoritet inom sitt område
tidskriften var i många år jazzälskarnas bibelMaos lilla röda var en bibel för den nya vänstern○äv. i ett uttryck för illvillig läsning e.d.NN har läst mitt inlägg som fan läser Bibelnsedan 1528: Biblien, 1746: Bibelen, 1836: Bibeln; 1839 i bildlig bemärkelsevia medeltidslat. av grek. bibli´a ’(små) böcker’, till bib´los ’papyrus; rulle; bok’
2bok som innehåller texten till de kristnas eller judarnas heliga skrift
vanligen i ngt karakteristiskt utförande
relig.rum.bibelpapperbarnbibelfamiljebibelkonfirmationsbibelhan lade handen på bibeln och svor edensedan 1620 i sin nuv. form