Svensk ordbok 2009, webbversion

bevä´rdiga verb ~de ~t be·värd·ig·ar●vanligen i nekande ut­tryck skänka (upp­märksamhet e.d.) på ett nådigt eller ned­låtande sätt ofta iron.komm.psykol.JFRcohyponymvärdigas hon bevärdigade honom inte med en blickbevärdiga ngn med ngtsedan 1707efter ty. bewürdigen med samma betydelse; jfr värdig Subst.:vbid1-118349bevärdigande