Svensk ordbok 2009, webbversion

bevä´pning substantiv ~en ~ar be·väpn·ing·en●ut­rustning med vapen för personer, far­tyg, fästningar etc. mil.folkbeväpningden nya modellen av planet har tyngre beväpningi infanteriets beväpning in­går pansarvärnskanoner○äv. ut­vidgatvanligen i sammansättn. tandbeväpningsedan 1700