Svensk ordbok 2009, webbversion
bevä´pning
substantiv ~en ~ar
be·väpn·ing·en●utrustning med vapen
för personer, fartyg, fästningar etc.
mil.folkbeväpningden nya modellen av planet har tyngre beväpningi infanteriets beväpning ingår pansarvärnskanoner○äv. utvidgatvanligen i sammansättn.
tandbeväpningsedan 1700