Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
be·väpn·ar●ofta perf. part.
utrusta (ngn eller ngt) med vapen
mil.JFRcohyponymväpna
pistolbeväpnadden tungt beväpnade kravallpolisenen primitivt beväpnad bondearméfolkmassan beväpnade sig med gatstenar○äv. utvidgatutrusta
med ngt hjälpmedel
blomman är så liten att den endast kan studeras med beväpnat öga○äv. bildligt (ofta refl.)vi måste beväpna oss med tålamodbeväpna ngn/ngt (med ngt)beväpnad till tändernasetand 1
sedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. beväpna
Subst.:vbid1-118341beväpnande,
beväpning