Svensk ordbok 2009, webbversion
bevi`sprövning
substantiv ~en ~ar
be·vis|pröv·ning·en●bedömning av styrkan hos framlagd bevisning
som är av betydelse i målet, utförd av domare el. motsvarande
tid.legal bevisprövningfri bevisprövning är genomförd i den gällande rättegångsbalkensedan 1867