Svensk ordbok 2009, webbversion

bevi`sprövning substantiv ~en ~ar be·vis|­pröv·ning·en●bedömning av styrkan hos fram­lagd bevisning som är av betydelse i målet, ut­förd av domare el. mot­svarande tid.legal bevisprövningfri bevisprövning är genom­förd i den gällande rättegångs­balkensedan 1867