Svensk ordbok 2009, webbversion

bevi´sning substantiv ~en ~ar be·vis·ning·en●det att bevisa ngt på­stående särsk. jur.jur.tid.bevisningsskyldig○vanligen om det fram­lagda materialetåklagar­sidan hade så­dan bevisning att den miss­tänkte var helt bunden vid brottetbevisning (av ngt/SATS)sedan 1387öppet brev utfärdat av kung Albrekt om Bo Jonssons testamente m.m. (Styffe)fornsv. bevisning