Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
be·vis·ar1oemotsägligt fastställa riktigheten av
ngt påstående e.d., vanligen genom framläggande av fakta el. genom logiskt resonemang
särsk. jur., logik och mat.jur.mat.JFRcohyponymöverbevisa
motbevisabevisa att vinklarna A och B är lika!den åtalade behöver inte bevisa sin oskuld, det är åklagarens sak att bevisa hans skuldkan du bevisa riktigheten av ditt påstående?○äv. om fakta, resonemang etc.utgöra bevis för
utvecklingen bevisar att jag hade rättbevisa ngt/SATSsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. bevisa; av lågty. bewisen med samma betydelse; jfr 2visa
2ge omisskännligt tecken på
ngt åld.komm.konungen bevisade kammarherren sin ynnestbevisa (ngn) ngtsedan ca 1420Bonaventuras BetraktelserSubst.:vbid1-118278bevisande,
bevisning (till 1);
bevis (till 1 + 2)