Svensk ordbok 2009, webbversion
bevan
´
drad
adjektiv
bevandrat
be·vandr·ad
●
som har god kännedom
om ngt område (ofta vetenskapl.)
admin.
psykol.
han är väl bevandrad i den klassiska litteraturen
bevandrad i ngt
sedan 1744
till äldre sv.
bevandra
; jfr
vandra