Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. beundrarn, plur. ~, best. plur. beundrarna
be·undr·ar·en●person som hyser beundran
för ngn el. ngt, vanligen mera stadigvarande
komm.yrk.beundrarskarahon är en stor beundrare av Strindberg○spec.(uppvaktande) kavaljer
som ung hade hon många beundrareen beundrare (av ngn/ngt)sedan 1784