Svensk ordbok 2009, webbversion

bety´g substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en be·tyg·et1dokument som redo­visar ngns kunskaper, egenskaper eller bak­grund ut­färdat av lärare, arbets­givare etc. admin.pedag.rum.skolbetygterminsbetygtjänstgöringsbetygäktenskapsbetygskicka med vidimerade kopior av dina betyghon fick inget jobb trots de bästa betyg○som själv­ständigt ord särsk. om skol­betyghan vågade inte visa betyget för föräldrarnasedan 1767till betyga 2värderande om­döme om kunskaper, färdigheter eller ut­förd arbets­insats på ngt av­gränsat om­råde, särsk. skol­ämne el. en­staka prov e.d. pedag.sifferbetygunderbetygöverbetygsätta betyghon fick goda betyg i matematik, fysik och kemirelativa betyg○förr äv. om kunskaps­stoff mot­svarande en termins universitets­studier (nu­mera 30 poäng)trebetygsnivåni filosofie kandidat­examen in­gick sex akademiska betyghan tog två betyg i matematik○äv. bildligtregeringen måste få god­känt betyg för sin budgetbetyg (i ngt)sedan 1828