Svensk ordbok 2009, webbversion

betutt´ad adjektiv betuttat be·tutt·ad●förtjust i ngn; vanligen med erotisk inne­börd vard.; ngt ned­sätt.admin.psykol.han är all­deles betuttad i hennebetuttad i ngn/ngtsedan 1908sv. dial. betuttad ’förlägen; råd­vill’; av o­klart urspr.