Svensk ordbok 2009, webbversion
betutt´ad
adjektiv betuttat
be·tutt·ad●förtjust
i ngn; vanligen med erotisk innebörd
vard.; ngt nedsätt.admin.psykol.han är alldeles betuttad i hennebetuttad i ngn/ngtsedan 1908sv. dial. betuttad ’förlägen; rådvill’; av oklart urspr.