Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
be·tung·ar●ligga som en tung börda på
ngn; särsk. om problem, bekymmer o.d.
ngt högt.psykol.folket betungades av höga skatterbetunga ngn/ngt (med ngt)sedan 1471brev från rikets råd med erinringar till de rådsherrar som slutit sig till danske kungen (Styffe)fornsv. bethunga; till tung
Subst.:betungande