Svensk ordbok 2009, webbversion

betung´a verb ~de ~t be·tung·ar●ligga som en tung börda på ngn; särsk. om problem, bekymmer o.d. ngt högt.psykol.folket betungades av höga skatterbetunga ngn/ngt (med ngt)sedan 1471brev från rikets råd med erinringar till de rådsherrar som slutit sig till danske kungen (Styffe)fornsv. bethunga; till tung Subst.:betungande