Svensk ordbok 2009, webbversion
bettleri
´
substantiv
~et
bettl·eri·et
●
(vanemässigt) tiggande
särsk. förr som brottsbeteckning
ngt åld.
jur.
tid.
bettleri och lösdriveri
bettleri och utbjudande av varor i denna fastighet förbjudet
sedan 1613