Svensk ordbok 2009, webbversion

bet´sel substantiv betslet, plur. ~, best. plur. betslen bet·slet●styr­medel för häst bestående av bett, huvud­lag och tyglar el. tömmar jordbr.JFRcohyponymträns 3cohyponymgrimma hon höll hästen i betslethan ryckte häftigt i betsletsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. bezl; nord. ord, besl. med 1bita