Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv betslet, plur. ~, best. plur. betslen
bet·slet●styrmedel för häst
bestående av bett, huvudlag och tyglar el. tömmar
jordbr.JFRcohyponymträns 3cohyponymgrimma
hon höll hästen i betslethan ryckte häftigt i betsletsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. bezl; nord. ord, besl. med 1bita