Svensk ordbok 2009, webbversion
verb beträdde beträtt, pres. beträder
be·träd·er●(börja) gå på
ngn väg el. ngt område
rum.samh.Karl Oskar beträdde för första gången amerikansk mark 1850○ofta bildligtden svåra vägen till fred måste nu beträdasbeträda ngtsedan 1667; 1821 i bildlig bemärkelseSubst.:vbid1-118007beträdande
Gräsmattan får ej beträdas.Text på vanlig svensk förbudsskylt