Svensk ordbok 2009, webbversion
betitt
´
a
verb
~de ~t
be·titt·ar
●
titta på
ngn el. ngt; ofta om ett större antal personer
komm.
hon trivs inte med att bli betittad på grund av sin slöja
betitta ngn/ngt
sedan 1894
Subst.:
vbid1-117879
betittande