Svensk ordbok 2009, webbversion

betitla [-ti´t-äv.-tit´-] verb ~de ~t be·titl·ar●benämna eller titulera komm.○ofta med avs. på bok el. artikelvanligen perf. part. essä­samlingen är betitlad Tankar om döden och kärlekenbetitla ngn/ngt ngn/ngtsedan 1789till titel Subst.:vbid1-117875betitlande