Svensk ordbok 2009, webbversion
be´tel
substantiv ~n
●ett njutningsmedel som består av krossad betelnöt och blad av betelpeppar
som viks till en tuggbuss tillsammans med bränd kalk m.m.
kokk.betel tuggas bl.a. i Indiensedan 1705av port. betel med samma betydelse; av malayalam (indisk dial.) vettila ’enkelt, naket blad’