Svensk ordbok 2009, webbversion

bete´ende substantiv ~t ~n be·te·end·et●iakt­tagbart sätt att upp­föra sig hos person el. djur; i mots. till inre (själsliga) processer e.d. psykol.trafikbeteendehan blev dömd för förargelse­väckande beteendehans ryckiga och nervösa beteendeav­arter av mänskligt beteende○särsk. i psykologiska och an­dra vetenskapliga samman­hangbeteendeterapimänniskans sexuella beteendehans av­handling behandlar råttors beteende under stress(ngns) beteende (mot ngn)sedan 1784till bete sig