Svensk ordbok 2009, webbversion

be`tablockerare substantiv ~n äv. vard. betablockerarn, plur. ~, best. plur. betablockerarna beta|­block·er·ar·en●medicin som dämpar hjärt­verksamheten anv. t.ex. vid högt blod­tryck med.betablockerare har gynnsam effekt på hjärtsviktspatientersedan 1975till 4beta