Svensk ordbok 2009, webbversion
verb besvor äv. besvärjde, besvurit äv. besvärjt, besvuren äv. besvärjd, besvurna äv. besvärjda, pres. besvär äv. besvärjer
be·svur·it1uttala magiska ord för att försöka vinna makt över
andeväsen, naturkrafter etc.
relig.besvärja de onda andarna○äv. bildligtbetvinga
hela sitt vuxna liv har han försökt besvärja sin dödsskräckbesvärja ngn/ngt (med ngt)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. besväria; av lågty. besweren med samma betydelse; jfr svära
2intensivt vädja till
ngt högt.komm.han besvor henne att inte lämna honombesvärja ngn (om ngt), besvärja ngn (att+V)sedan 1541Subst.:vbid1-117586besvärjande (till 1),
vbid2-117586besvärjning (till 1);
besvärjelse (till 1)