Svensk ordbok 2009, webbversion

bestört´ning substantiv ~en be·stört·ning·en●skräck­blandad häpenhet över ngt o­trevligt psykol.tid.stor bestörtningdjup bestörtningreagera med bestörtningkänna sorg och bestörtningden nya alliansen väckte bestörtning i militära kretsarbestörtning (över ngt/att+V/SATS)sedan 1741