Svensk ordbok 2009, webbversion
bestört´ning
substantiv ~en
be·stört·ning·en●skräckblandad häpenhet
över ngt otrevligt
psykol.tid.stor bestörtningdjup bestörtningreagera med bestörtningkänna sorg och bestörtningden nya alliansen väckte bestörtning i militära kretsarbestörtning (över ngt/att+V/SATS)sedan 1741