Svensk ordbok 2009, webbversion

bestänk´a verb bestänkte bestänkt, pres. bestänker be·stänk·er●väta genom att stänka på ngn/ngt relig.○spec. i religiösa (främst romersk-katolska) samman­hangprästen bestänkte dem med vig­vattenbestänka (ngn/ngt) (med ngt)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. bestänkia Subst.:vbid1-117542bestänkande, vbid2-117542bestänkning