Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bestänkte bestänkt, pres. bestänker
be·stänk·er●väta genom att stänka på
ngn/ngt
relig.○spec. i religiösa (främst romersk-katolska) sammanhangprästen bestänkte dem med vigvattenbestänka (ngn/ngt) (med ngt)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. bestänkia
Subst.:vbid1-117542bestänkande,
vbid2-117542bestänkning