Svensk ordbok 2009, webbversion

bestrå´la verb ~de ~t be·strål·ar●ut­sätta för (kraftigare) strålning spec. röntgen- el. radio­aktiv strålning särsk. fys. och med.fys.med.tumören bestrålades med röntgen○spec. äv. i konserveringssyfteförbud mot import av bestrålad mat○ngn gång äv. i fråga om naturligt ljussolen bestrålade nejdenbestråla ngt (med ngt)sedan 1685 i fråga om sol­sken; 1899 i fråga om röntgen­strålningSubst.:vbid1-117430bestrålande, bestrålning