Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
be·strål·ar●utsätta för (kraftigare) strålning
spec. röntgen- el. radioaktiv strålning
särsk. fys. och med.fys.med.tumören bestrålades med röntgen○spec. äv. i konserveringssyfteförbud mot import av bestrålad mat○ngn gång äv. i fråga om naturligt ljussolen bestrålade nejdenbestråla ngt (med ngt)sedan 1685 i fråga om solsken; 1899 i fråga om röntgenstrålningSubst.:vbid1-117430bestrålande,
bestrålning