Svensk ordbok 2009, webbversion

bestraff´a verb ~de ~t be·straff·ar●ut­sätta för straff i juridisk el. all­män mening jur.JFRcohyponymnäpsa han bestraffades med 5 års fängelse○äv. med konstruktionsväxlinglåta leda till visst straff ratt­fylleri bestraffas relativt strängt i Sverigebestraffa ngn/ngt (med ngt) (för ngt/SATS)sedan 1531Subst.:vbid1-117407bestraffande, bestraffning