Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
be·straff·ar●utsätta för straff
i juridisk el. allmän mening
jur.JFRcohyponymnäpsa
han bestraffades med 5 års fängelse○äv. med konstruktionsväxlinglåta leda till
visst straff
rattfylleri bestraffas relativt strängt i Sverigebestraffa ngn/ngt (med ngt) (för ngt/SATS)sedan 1531Subst.:vbid1-117407bestraffande,
bestraffning