Svensk ordbok 2009, webbversion

bestorma [-står´-] verb ~de ~t be·storm·ar●en­träget an­sätta med frågor, vädjanden etc. komm.sjukhusupplysningen bestormades av förfrågningar om influensabestorma ngn (med ngt)sedan 1796 i sin nuv. bet.jfr fornsv. bestorma ’an­gripa ett fientligt mål genom stormning’ Subst.:vbid1-117405bestormande