Svensk ordbok 2009, webbversion
besti´gning
substantiv ~en ~ar
be·stig·ning·en1klättring upp till högsta punkten
på berg
sport.tid.bestigningen av Mount Everestbestigning (av ngt)sedan 18502det att en hanne klättrar upp på en hona för att para sig
biol.tid.bestigning (av ngt)sedan 1795