Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
be·stick·et1vanligen plur.
(uppsättning) redskap att äta med
dvs. kniv, gaffel och sked; äv. om redskap för uppläggning etc.
kokk.bordsbesticksilverbestickta fram glas, porslin och besticksedan 1947av ty. Besteck med samma betydelse, eg. ’något, vari något sticks in’
2liten uppsättning verktyg i särskilt fodral
särsk. om ritverktyg såsom passare etc.
verkt.sedan 18043förteckning över seglade kurser och tillryggalagda distanser som används för lägesbestämning
vid navigering, vanligen i form av rekonstruktion på sjökortet
sjö.bestickräkninginseglat ställe enligt besticket skiljer sig normalt från observerat ställesedan 1693av nederl. bestek med samma betydelse, till besteken ’begränsa; bestämma’