Svensk ordbok 2009, webbversion
bespru
´
tning
substantiv
~en ~ar
be·sprut·ning·en
●
det att bespruta
ngt, vanligen med giftiga preparat
jordbr.
tid.
flygbesprutning
gräsbesprutning
besprutning (av ngt) (med ngt) (mot ngt)
sedan 1850