Svensk ordbok 2009, webbversion
[-spåt´a]
verb ~de ~t
be·spott·ar●håna och smäda
bibl.komm.Jesus bespottades av fariséernabespotta ngn/ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. besputta, bespotta; jfr spotta
Subst.:vbid1-117333bespottande;
vbid2-117333bespottelse