Svensk ordbok 2009, webbversion

bespotta [-spåt´a] verb ~de ~t be·spott·ar●håna och smäda bibl.komm.Jesus bespottades av fariséernabespotta ngn/ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. besputta, bespotta; jfr spotta Subst.:vbid1-117333bespottande; vbid2-117333bespottelse