Svensk ordbok 2009, webbversion

bespa´ra verb ~de ~t, pres. ~r äv. bespar be·spar·ar1låta (ngn) slippa psykol.man bör bespara barnen långa och besvärliga skol­vägar○ofta refl. (ibl. iron.)han besparade sig ingen mödaden sista elakheten kunde du ha besparat digbespara ngn/ngt ngt/att+Vsedan 1723efter lågty. besparen 2vanligen perf. part. lägga undan (till­gångar) för fram­tida behov mindre brukl.ekon.JFRcohyponymspara 1 besparade medelbespara ngtsedan 1545Subst.:vbid1-117305besparande, besparing (till 2)