Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
besoar·en1osmältbar substans i magsäcken
t.ex. hår
fysiol.sedan 1667till fra. bézoard ’besoarsten’ (förkalkad hårboll i djurmagen, använd bl.a. som läkemedel och amulett); ur persiska bādzahr, bād ’mot’ och zahr ’gift’
2besoarantilop
zool.sedan 1750se besoar 1