Svensk ordbok 2009, webbversion

besoa´r substantiv ~en ~er besoar·en1o­smältbar substans i mag­säcken t.ex. hår fysiol.sedan 1667till fra. bézoard ’besoarsten’ (förkalkad hår­boll i djurmagen, an­vänd bl.a. som läke­medel och amulett); ur persiska bādzahr, bād ’mot’ och zahr ’gift’ 2besoarantilop zool.sedan 1750se besoar 1