Svensk ordbok 2009, webbversion

besmitt´a verb ~de ~t be·smitt·ar●vanligen pass. el. perf. part. ut­sätta för smitta med.besmittat djur­foderbesmittat kött○nu­mera vanligen bildligtut­sätta för skadligt in­flytande partiet besmittades av vissa rasistiska idéer på 30-taletbesmitta ngn/ngt (med ngt)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. besmitta Subst.:vbid1-117289besmittande; besmittelse