Svensk ordbok 2009, webbversion

1beskä´ra verb beskärde beskärt, pres. beskär be·skär·de●vanligen pass. och perf. part. låta få som gåva högt.komm.JFRcohyponymförunna ett långt och lyckligt liv beskärdes honombeskära ngn ngtfå sin beskärda delsedel 1 sedan 1407öppet brev utfärdat av riddaren Ture Stensson och hustru om arvskifte (Svenskt Diplomatarium)fornsv. beskära; av lågty. bescheren med samma betydelse; till fornsaxiska scerian ’till­dela’, trol. besl. med skara Subst.:vbid1-117169beskärande, beskär(n)ing
2beskä´ra verb beskar beskurit beskuren beskurna, pres. beskär be·skur·it1såga eller klippa bort o­önskade delar från buske, träd e.d. foto.trädg.frukt­träden beskärs vanligen under deras vilo­period○äv. med avs. på fotografier, ofta i konstnärligt syfteen hårt beskuren bildbeskära ngtsedan 16622minska på till­delningen av resurser o.d., särsk. ekonomiska an­slag ekon.an­slagen till kulturen får inte beskäras ytterligarebeskära ngtsedan 1925Subst.:vbid1-117171beskärande, beskär(n)ing