Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv,
neutr. ~
be·skänk·ta●lindrigt berusad
vanligen som förskönande omskrivningadmin.psykol.två beskänkta herrar kom ut från restaurangenhan kom till festen i något beskänkt tillståndsedan ca 1430Själens tröstfornsv. beskänkt; av lågty. beschenkt med samma betydelse, perf. part. av beschenken ’ge ngn att dricka, skänka i’, urspr. ’förpläga’; jfr skänka