Svensk ordbok 2009, webbversion

beskänk´t adjektiv, neutr. ~ be·skänk·ta●lindrigt berusad vanligen som förskönande om­skrivningadmin.psykol.två beskänkta herrar kom ut från restaurangenhan kom till festen i något beskänkt till­ståndsedan ca 1430Själens tröstfornsv. beskänkt; av lågty. beschenkt med samma betydelse, perf. part. av beschenken ’ge ngn att dricka, skänka i’, urspr. ’förpläga’; jfr skänka