Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
be·skugg·ar●kasta skugga över
mindre brukl.fys.komm.JFRcohyponymöverskugga 1
höga träd beskuggade gårdsplanen○äv. bildligtngt högt.ett drag av sorg beskuggade hennes ansiktebeskugga ngn/ngtsedan 1771Subst.:vbid1-117127beskuggande,
vbid2-117127beskuggning