Svensk ordbok 2009, webbversion

beskugg´a verb ~de ~t be·skugg·ar●kasta skugga över mindre brukl.fys.komm.JFRcohyponymöverskugga 1 höga träd beskuggade gårds­planen○äv. bildligtngt högt.ett drag av sorg beskuggade hennes an­siktebeskugga ngn/ngtsedan 1771Subst.:vbid1-117127beskuggande, vbid2-117127beskuggning