Svensk ordbok 2009, webbversion

besko´ga verb ~de ~t be·skog·ar●förse eller täcka (mark) med skog särsk. genom ny­plantering skogsbr.stora arealer åker­mark har beskogats○ngn gång bildligtGot­land beskogas allt­mer av vind­kraftverkbeskoga ngt (med ngt)sedan 1978Subst.:vbid1-761586beskogande, vbid2-761586beskogning