Svensk ordbok 2009, webbversion
besko´ga
verb ~de ~t
be·skog·ar●förse eller täcka (mark) med skog
särsk. genom nyplantering
skogsbr.stora arealer åkermark har beskogats○ngn gång bildligtGotland beskogas alltmer av vindkraftverkbeskoga ngt (med ngt)sedan 1978Subst.:vbid1-761586beskogande,
vbid2-761586beskogning