Svensk ordbok 2009, webbversion
bes
`
ka
substantiv
~n
besk·an
●
beskhet
t.ex. hos öl
kokk.
liten beska
medelstor beska
stor beska
beskan i öl härrör huvudsakligen från humlen
sedan 1400–25
Heliga Birgittas uppenbarelser
fornsv.
beska