Svensk ordbok 2009, webbversion

besatt´ adjektiv, neutr. ~ be·satt●som helt behärskas av känslor, drifter e.d. admin.psykol.JFRcohyponymförgjord han var besatt av kärlekhon var besatt av honom○särsk. i fråga om sinnes­förvirring e.d.hon skrek som besatthan verkade besatt av en ond ande○ibl. substantiverathan sprang som en besattbesatt (av ngt/ngn)sedan slutet av 1400-taletEn Vadstena-Nunnas Bönbokfornsv. besatter