Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv,
neutr. ~
be·satt●som helt behärskas
av känslor, drifter e.d.
admin.psykol.JFRcohyponymförgjord
han var besatt av kärlekhon var besatt av honom○särsk. i fråga om sinnesförvirring e.d.hon skrek som besatthan verkade besatt av en ond ande○ibl. substantiverathan sprang som en besattbesatt (av ngt/ngn)sedan slutet av 1400-taletEn Vadstena-Nunnas Bönbokfornsv. besatter