Svensk ordbok 2009, webbversion

berö´va verb ~de ~t be·röv·ar●ta (ngt värde­fullt) från ngn komm.man berövade ur­befolkningen dess jordde berövades sitt leve­bröd○ofta med avs. på abstrakta värden (äv. refl.)domaren berövade borta­laget segernhon berövade sig livetberöva ngn ngn/ngtsedan 1434brev från Klas Lydikesson i Åbo till rådet i Reval (Finlands medeltida urkunder)fornsv. beröva Subst.:vbid1-116939berövande